I Sverige har vi sedan 1975 fri abort enligt abortlagen. Det betyder att den som är gravid själv får bestämma om den vill genomgå abort och att den inte behöver ha någon särskild anledning eller förklara något för någon. Vad kanske inte alla vet är att aborter genomfördes i Sverige redan på 1920-talet. Då hade kvinnor nyligen fått rösträtt och rörde sig allt friare, många flyttade in till stan från landsbygden, gick på bio och levde ett mer modernt liv än tidigare. Kvinnor började alltså ta del av samhället på ett sätt de inte tidigare gjort. I samma veva kunde fler få kontakt med abortörer, alltså personer som hjälpte en att göra abort.

I Sverige fick vi en abortlag redan 1938, den innebar att den som ville kunde göra en ansökan om att få göra abort och om det fanns tillräckliga skäl, bli godkänd att göra en laglig abort. Om kvinnan hade tillräckligt god hälsa, pengar, bostad och andra saker som kunde innebära trygghet för barnet fick hon oftast inte göra abort. Abort tilläts i praktiken bara om kvinnan var allvarligt sjuk eller fostret allvarligt skadat.

När den nuvarande abortlagen infördes år 1975 fick de flesta som ansökte om abort rätt till det. Så vad ändrade då den nya lagen? Jo, nu behövde kvinnor inte längre ansöka om tillstånd om att få göra abort, inte ha några särskilda skäl till det mer än att de inte ville genomgå en graviditet eller föda barn. Man kan säga att den nya lagen gav kvinnor rätten att själva bestämma över sina kroppar. Om den tidigare abortlagen var till för att värna om barnens rätt till ett bra liv, värnade den nya lagen om kvinnorna och deras rätt.

Aborter var alltså inte helt ovanliga ens innan vi fick lag på det i Sverige. Lagstiftningen kommer alltså inte alltid först. Ibland, och nästan alltid när det gäller förtryckta gruppers rättigheter, föregår en lagändring många år av aktivism för att höja tystade gruppers röster. Heja alla som kämpar för kvinnors rättigheter!