Här följer ett vanligt utdrag från rastkonversationer när jag gick i lågstadiet i början av 90-talet:

– Är du ”pk?”
– Eeh, näe..
– Hahaha, vaddå är du inte PÅ-KLÄDD!?

…och nästa rast (när jag trodde jag hade lärt mig det rätta svaret):

– Är du ”pk?”
– Ja!
– Hörde ni, Malin är PRIVAT-KNULLARE!!

Ja fantastiskt fantasifullt, jag vet. Som det brukar vara på lågstadiet. Har fortfarande inte listat ut vad en ”privatknullare” egentligen är, men det var tydligen något dåligt.

Men jag accepterade att jag var en ”privatknullare”, för det var ju skitpinsamt att stå på skolgården och inte vara påklädd! Hur som helst, det här var mitt första möte med detta ”hotfulla” ord. Och nu, liksom då, finns det väldigt många som tycker att det är mycket bättre att inte vara pk, vilket är konstigt. Så jag vill en gång för alla informera om att pk, eller politiskt korrekt som det egentligen betyder (när google uppfanns 10 år senare tog jag till slut reda på vad det betydde), är något väldigt positivt. Det innebär nämligen att det finns vissa riktlinjer för folk som inte har någon aning om att de genom sina uttalanden kränker människor. För i ärlighetens namn kan det vara så att en inte har koll på det. Och då pratar jag om faktiska kränkningar, och inte människor som säger att ”om du kan bli kränkt av det tänker jag bli kränkt av motsatsen, na-na-na-na-naa-na”. De som aldrig mentalt lämnade lågstadiet.

Att tillämpa en politisk korrekthet gör att vi minskar risken att göra våra medmänniskor obekväma, känna sig exkluderade och oaccepterade. Jag kan därför inte förlika mig med uttalanden som ”palla vara politiskt korrekt hela tiden”. Nähe, men om det är så fruktansvärt jobbigt så beblanda dig inte med andra människor tills du åtminstone vill försöka visa lite respekt!

Trevlig helg!
/Malin