Blir ibland så förbannat trött på att jämställdhets-snack i samhället handlar så mycket om föräldraskap! Som om jämställdhet inte är en fråga innan man blir morsa eller farsa.. Visst, det är extremt tydligt när en tittar på vem som tar mest föräldraledigt, vem som städar och tar hand om hemmet, vem som jobbar mest och vem som fortfarande har kvar sin fritid även efter att de blivit föräldrar. MEN det händer ju inte bara pang-bom! Det hade varit jättekonstigt om det var så att när vi blir föräldrar så sänks kvinnans lön och mannens lön höjs så att det blir smidigast att pappan fortsätter jobba och mamman stannar hemma. Det här problemet finns ju redan innan. Och varför då? Jo för att vi hela vårt liv har levt ojämställt, för att killarna redan på dagis får ta mer plats och tjejerna är duktiga och att tjejerna faktiskt säkert tror att de kommer att vinna på det…

Ojämställdhet börjar inte alls i föräldraskapet. Jag har blivit misshandlad, behandlad som skit för att jag är tjej. Jag har försökt bryta mig ur tjej-ramen så många gånger bara för att bli tillbakatryckt in i den… Ibland känner jag mig så sjukt maktlös. Och så blir jag paff när politiker bara pratar om jämställdhet för kvinnor 30+. Vafan, jag då?? Alla tonårstjejer, alla dagisbarn! Syns inte vi eller….?