Hur många tjejer hör vuxna säga ’men pojkar ÄR så!’ när de är i skolan?

Grejen är ju att det är skitsnack. Det är här våldtäktssamhället börjar – i klassrummet.

När jag var liten var jag väldigt arg (och väldigt liten). Och jag vägrade tolerera mobbing. Många av mina kompisar mobbades dock ofta av killarna i klassen – de retades, blev slagna, hotade och trakasserade och lärarna gjorde inget åt saken. 

En kille var särskilt elak, men försvarades av lärarna och till och med mina egna föräldrar – de sa att han ’inte visste hur han skulle uttrycka sig’ eller ’han är säkert kär!’ eller den klassiska ’men pojkar är så!’-repliken. Killar ’skulle’ alltså bete sig på det sättet och de vuxna i min omgivning försökte jämt övertyga mig om att det var normalt. Men det är ju inte. Det är en attityd som inte bara skadar de tjejer som blir mobbade, men också mobbarna själva – hur sjutton ska de kunna växa till en balanserad person när de jämt uppmuntras till att vara grym och aggressiv?

En gång skulle jag göra ett skolarbete med mobbaren, och såklart lyfte han inte ett finger. Jag hade inte så mycket emot att göra allt skoljobb, men jag tyckte att det skulle vara orättvis om han fick gott omdöme för jobb som jag hade gjort. Särskilt när han mobbade mina kompisar. Så jag berättade för läraren hur det låg till – och blev genast utskälld för att JAG inte var stöttande nog och inte gav honom nog med hjälp. Jag var tio år. Tydligen var det mitt ansvar att stötta och hjälpa den här killen som fick mina kompisar att gråta varje dag!

Det gör mig helt enkelt illamående att se vuxna försöka övertyga unga tjejer om att de ska acceptera och till och med uppskatta trakasserier – att de ska ta uppmärksamheten som en komplimang, och vara glada för att ’han säkert bara är kär!’. Och att vara förstående och stöttande mot mobbare – att aldrig prioritera sig själv.

Att vara ’självisk’ tycks vara det absolut värsta en tjej kan vara. Själv tror jag att det är viktigt att vara självisk. Hur kan man förvänta sig att en person – särskilt ett barn – ska kompromissa sin egen integritet för någon annans skull? Vad är det för signaler man skickar till unga tjejer som jämt får höra att de är oviktiga och att deras roll är att vara omhändertagande och tillmötesgående och snälla hela tiden? Det stör mig på flera nivåer – de här tjejerna växer inte bara upp med dåligt självförtoende av alla nedtryckningar, men kan också känna att de inte får eller ska säga nej – att det DE vill inte spelar någon roll. Att hur de mår inte spelar någon roll.

När en liten flicka halls fast mot sin vilja sager de vuxna ‘Han vet inte bättre. Han är säkert bara kär i dig, killar är så!.

Och när den flickan är en kvinna och utsätts för övergrepp säger samhället precis samma sak.

Skrivet av: Amanda
(Bilder från olika RiotGRRRL-zines jag hittat på tumblr)