Nu snackas det om våldtäkt i tidningarna igen. Om gruppvåldtäkten i Sunbyberg bland annat. Sist det var mediadrev var i somras när det snackades om nya ”våldtäktsvågen”. Tusentals våldtäkter har begåtts däremellan.
SKR har skrivit en debattartikel i aftonbladet som är väldigt läsvärd. De skriver att det är få saker som gör människor så upprörda som våldtäkter, få människor är så hatade som våldtäktsförövare ”Men när förövarna blir kända, kanske till och med är någons kollega eller son och det visar sig att ord står mot ord är det inte lika självklart längre. Då vill man förstå och hitta luckor i tjejens historia. Det sker varje gång och är bland annat ett resultat av mediernas svartvita rapportering. Verkligheten stämmer inte med nidbilderna.”
När jag var på festival för några år sedan var det en kille som bodde i samma camp som jag. En kille som jag kände. Han blev anklagad för våldtäkt, alltså för att ha haft sex med någon som inte ville. Polisen kom och hämtade honom där och vi såg när de försvann med honom. Nästa dag var han tillbaka, förhörd och förstörd. hatade den här tjejen som hade anklagat honom för något så hemskt. Runt omkring honom bildades en ring av brydda kompisar. Inte brydda om tjejen, henne hatade de. De klappade honom på axeln och bekräftade alla att de ju sett hur hon klängde på honom under kvällen, någon hade hört hur hon skrytigt om hur hon redan legat med 16 snubbar under festivalen. Och det vet ju alla att har man legat med 16 snubbar så kan man inte bli våldtagen. Då ligger man med vem och vad som helst!
Alla ville vittna, alla ville berätta sin historia av det hela som ju skulle rentvå den här killen som nu tydligen alla tyckte att de kände så väl. De hade ju bott tillsammans på festival i 4-5 dagar. Tydligen visste alla vad som hänt i tältet där bara två personer befann sig. En tjej och den killen hon säger våldtog henne. Där i tältet. Det var hemskt det som hände i Sundbyberg i helgen. Riktigt hemskt. Men som Olga Persson och Carina Olsson skriver i sin artikel upplever Sverige en våldtäktsvåg varje dag, året runt.
Vi på tjejjouren får dagligen höra berättelser om tjejer som blivit utsatta för våldtäkter, och som har skuldkänslor över det! Varför? Jo, för att de inte varit så försiktiga som tjejer hela tiden uppmanas att vara. För att de ju legat med asmånga killar förut, och ingen skulle tro dem ändå.
Jag tror er. Och alla mina och dina medsystrar på tjejjouren tror dig! Och vi lyssnar på dig om och när du är redo att berätta.
Skrivet av: Malin