Jo, det är visst skillnad på killar och tjejer. Nästan 40% av tjejer i Sollentuna vill ändra på mycket med sig själva, men bara 14% av killarna.

Resultatet från Stockholmsenkäten är här. Den visar att i hela länet dricker, röker och snusar ungdomar mindre än tidigare. Den visar också att något som inte minskar över huvud taget är den psykiska ohälsan. 

Och skillnaden är stor mellan killar och tjejer i hela Stockholmsområdet, gissningsvis i hela landet. Siffrorna nedan visar hur det ser ut i Sollentuna bland åk 9:

Elever som skulle vilja ändra mycket på sig själva: 

Flickor:  39%
Pojkar: 14%

Elever som ofta känner att de inte duger något till: 

Flickor: 29%
Pojkar: 11%

Elever som känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför:

Flickor: 36%
Pojkar: 11%

Psykisk ohälsa är vanligt hos unga tjejer, alldeles för vanligt som siffrorna visar. Och det är det område som skiljer sig mest mellan könen i alla kommuner. Killarna mår alltså relativt bra. Hur kommer det sig att just tjejer mår så dåligt?

Det går inte att prata om att tjejer ställer mycket högra krav på sig själva utan att prata om kraven från omgivningen. Pressen och förväntningarna kommer såklart inte inifrån utan utifrån. ”Men killar mår nog också ganska dåligt” och ”har nog lika mycket att leva upp till” är kommentarer som jag inte orkar höra längre. Ja, typ 11-14 % mår dåligt men det känns knappast som en allvarlig siffra i jämförelse med att nästan 40% av tjejerna mår dåligt och vill ändra mycket på sig själva.

När jag känner att jag inte duger handlar det om att jag inte känner att jag lever upp till de förväntningar omgivningen har på mig. Ja, kanske ställer jag för höga krav på mig själv, men det är för att det ställs för höga krav på mig. Och jag vet det! Jag vet att jag egentligen duger, utan att prestera ett skit och utan att vara smal och snygg. Men eftersom min omgivning hela tiden försöker få mig att tänka motsatsen måste jag ändå påminna mig om det gång på gång! Så det är inte tjejerna som ska ändra sig, tänka om, sluta klanka ner på sig själva. Det är samhället: media, skolan, vuxna och ungdomsverksamheter som måste förändras. Ganska radikalt och ganska snart. Och är det något som skiljer sig väldigt mycket mellan killar och tjejer så är det hur de framställs i reklam och annan media.

Nästa gång någon klagar på en pinnsmal, retuscherad, sexualiserad kvinnokropp på reklampelaren, tänk då inte att vi ska sluta gnälla, tänk inte ”men är den här bilden verkligen så farlig?”. För det är inte ”den här bilden”, det alla bilder med samma budskap som unga tjejer matas med varje dag, från tusen olika håll. Och de ser på sig själva.

39% av dem känner att de vill ändra mycket på sig själva. Undrar varför?
29% känner att de inte duger. Undrar varför?
36% känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför. Jag tror jag vet i alla fall en av anledningarna, och därför är den där bilden visst farlig. Livsfarlig faktiskt.

//Malin