Julen är över. För vissa känns det kanske lite tomt, för andra innebär det en lättnad. Många spenderar julen ensamma, precis som många andra dagar. Men just på julafton känns det kanske extra ensamt att inte ha någon som de kan eller vill fira jul med. Vissa väljer att vara ensamma på julafton, för att de helt enkelt inte gillar julen. Eller för att de inte gillar sin släkt och familj särskilt mycket.

Många barn kommer tillbaka till skolan snart, och jag kommer ihåg när jag var liten och vi skulle berätta hur vi hade firat jul. Det måste ha varit jättejobbigt för vissa. För de som inte fick julklappar, för de som fick ta hand om sina fulla föräldrar, för de som inte firade jul. Jag fattade inte då att folk gjorde olika. Att alla barn inte fick julklappar, att alla inte hade råd eller att vissa faktiskt tyckte att julen var skitjobbig.

Men jag vet det nu, och vill påminna er om att ni inte är ensamma. Vi bara pratar inte tillräckligt mycket om det och därför får vi lätt för oss att alla andra har en perfekt familj, en perfekt jul som bara är härlig och lättsam och kravlös. Och då är det lätt att känna skam över att inte ha det så själv.

Jag vill då också påminna er om att på tjejjouren finns vi här för att lyssna och här hoppas jag att ni inte ska känna någon skam att prata om det som känns jobbigt. Det är inte alltid så lätt att prata med kompisar om det känns som att de inte kan förstå. Och det är därför vi finns, för att vi tycker att det är viktigt att alla har någon att prata med och någon som lyssnar.