De senaste tio åren har anmälningar om sexualbrott ökat. År 2012 anmäldes nästan 17 000 sexualbrott mot vuxna och barn. Mörkertalet är oftast mycket större än så, och enligt Brottsförebyggande Råden (BRÅ) uppskattas att ca 80% av alla våldtäkter inte anmäls.

Det finns ju en del kampanjer som drivits kring det här. Till exempel ”Våga Anmäla” och #prataomdet. Och det är klart att det vore jättebra om alla vågade anmäla och om vi kunde prata om sexualbrott som vi kan prata om ett rån. Men så länge samhället lägger så mycket skuld på de som utsätts och ger förslag på hur våldtäkt kan undvikas (av den som riskerar av utsättas!!) så är det självklart att många drar sig för att anmäla.

På twitter finns nu en kampanj som heter #mörkertalet. Här är några poster därifrån:

”När jag var 4 år förgrep sig min morfar på mig. Och min mormor skyddade honom till varje pris. ”Hon hittade på” var det de sa…”

”Jag är också en del av #mörkertalet. 16 år. Helt ensam. Ingen som vet. Jag skulle välja döden framför att någon jag känner fick veta, han har förstört så mycket. Jag beskyller mig själv, fast jag vet att det är fel. Jag känner mig äcklig och sviken. Av min bror.”

”Det hände 5 gånger och under dom gångerna försvann både min självrespekt och min oskuld. Mannen var 35 och jag var 12, hade känt honom hela mitt liv så litade ju helt på det han sa att vi skulle göra, anklagar fortfarande mig själv för att jag inte sa nej. Han fick fängelse i 3 år och jag massa ångest”

Hur lätt är det att anmäla när en känner sig skyldig själv? Som de här personerna skriver att de gör. Ordet ”nej” ska inte behövas, feministiskt självförsvar ska inte behövas, föräldrar som ger sina barn överfallsspray ska inte behövas! Det är ALDRIG okej.