Jag sitter och läser om reaktionerna på P3 Guldgala. 8 av 9 som vann var kvinnor. Det går rakt emot vad vi är vana att se. De flesta (tror jag) tycker att det här ju var kul, fräscht. De ser ett mönster som brutits. Men så har vi en grupp som inte klarar av att kvinnor för en gångs skull hyllas mer än män.

Har sett det här förut, bland vita män som jag vet inte, känner sig hotade? Kanske blir de helt enkelt chockade, rädda, för hela deras liv har de fått veta att deras grupp är bäst. De har ju sett det. Vilka är det som styr, vilka är det som genom historien har styrt, vilka är det som alla sett upp till? Avundats? Hyllats? Vi, de vita männen.

Så klart att de undrar vad FA-AN det är som händer! Teorier utbyts. Är det någon på P3 som hatar män? Någonting sjukt måste det vara för vart är alla män som brukar vinna priser? Vi vet ju att vi är bäst, är vi inte? Jo det är vi! Och då måste det vara….. kvotering!
Kvotering* är en sådan trygg förklaring för många snubbar tror jag. Det betyder ändå att män är bäst och att de stackars kvinnorna som inte är lika stora genier behöver lite särbehandling. Och så är kvinnohatet igång.

(Sista hashtaggen???)

Jag tänker lite på min storasyster när jag ser det här. Innan jag går vidare i det resonemanget vill jag säga att hon är en fantastisk, älskvärd person som så länge jag kan minnas har stöttat och älskat mig. Men jag minns inte mina första levnadsår.

Min storasyster var mina föräldrars första barn. Men också mina morföräldrars OCH farföräldrars första barnbarn. I två år var hon med andra ord universums mittpunkt. Och sen kom jag. Och hela hennes värld måste ha skakats om, för inte var hon redo att dela med sig av uppmärksamheten. Hon hatade mig. Inte för att jag blev universums mittpunkt, för det blev jag aldrig, vilket var lugnt. Jag visste inte vad jag gick miste om. Men krävde väl sisådär hälften av uppmärksamheten i alla fall. Bland annat för att, jag vet inte, överleva. Men för henne var det säl säkert fruktansvärt att förlora sin ohotade plats på tronen som den mest älskade, hyllade. Även om ingen annan heller satt där.

Och det är så jag tänker att de här twittrarna känner. Tacka fan för att de agerar så i alla fall.

Vissa verkar tycka att bara för att kvinnor tidigare tagit upp frågan om ojämställdhet i musikbranschen, så går det att vända på det nu: ”Nu är väl männen förtryckta i musiken då eller?”. Men nej, det här är en prisutdelning. Att säga så är att blunda för hur det har sett ut, och hur det fortfarande ser ut. Att så många tjejer vann är kul, ett steg i rätt riktning. Det väger inte upp för alla gånger det varit tvärtom. Och när en följd dessutom är kvinnohatiska kommentarer visar det att vi har jävligt långt kvar tills det är okej att kvinnor tar plats och hyllas för det.

//Malin


*Kvotering: att försöka få det mer jämställt genom att några platser bara får gå gå till en grupp med visst kön, etnicitet eller liknande. I det här fallet ett påstående om att det skulle varit uppgjort att ett visst antal priser gick till kvinnor – som om kvinnor annars inte skulle kunna vinna så många priser.